Efter förlossningenEfter förlossningen
De första årenDe första åren
Förlossningens olika skeden
Blivande föräldrar tenderar att fokusera mycket på förberedelserna inför själva förlossningen. Det kan handla om allt från att köpa barnvagn och gå en profylaxkurs till att läsa böcker och skriva listor med namnförslag.
Själva förlossningen kan upplevas som abstrakt och därmed svår att förbereda sig inför. Att läsa på om förlossningens olika skeden kan kännas både skönt och lugnande, inte minst för den som oroar sig inför den stora händelsen.
Förlossningsfaserna
Under förlossningen går man igenom fyra olika faser: latensfasen, öppningsfasen, utdrivningsfasen och efterbördsfasen.
Latensfasen
Under första fasen börjar kroppen ställa in sig på och förbereda sig för den mer aktiva öppningsfasen. Det är relativt vanligt att latensfasen pågår under många timmar; i vissa fall så länge som ett dygn eller mer.
Vanligtvis börjar förlossningen med värkar. De brukar starta lite oregelbundet och försiktigt, för att efter hand bli mer regelbundna och kraftiga. Det är viktigt att försöka hålla sig lugn och att samla så mycket kraft som möjligt i det här skedet. Vid behov kan smärtstillande i form av paracetamol lindra något, liksom massage och värme.
Under latensfasen bör man ta kontakt med förlossningsavdelningen som då kan börja med sina förberedelser. Blir den här fasen utdragen kan du bli ombedd att komma till avdelningen för att få smärtlindring inför nästa fas.
Öppningsfasen
Det här är fasen då livmodertappen ska öppna sig för att ge plats åt bebisen. Under öppningsskedet känns värkarna generellt sett både kraftigare och längre, vilket kan vara ett tecken på att det är dags att åka till sjukhuset. Känns det osäkert bör man ringa in för att rådfråga först.
För en förstagångsföderska tar öppningfasen oftast längre tid än för någon som har fött barn tidigare. När livmodertappen väl har öppnat sig är det dags för bebisen att börja sin ”resa”. Ett skede som brukar upplevas som extra jobbigt är då bebisens huvud passerar det som kallas för spinae. Det är en trång passage i höjd med bäckenet som vid tryck kan orsaka kraftigt illamående och kräkningar.
När barnen har tagit sig förbi passagen krävs det ytterligare värkar för att komma vidare till nästa fas.
Utdrivningsfasen
I det här skedet har bebisen kommit långt ner i bäckenet, vilket betyder att det är dags att få ut bebisen genom slidöppningen. Väl inne i det slutgiltiga momentet kan det kännas som att man behöver krysta, en del så starkt att de känner sig bajsnödiga.
Tvärtemot vad känslan säger är det viktigt att inte krysta i det här läget. Istället ska man anda sig igenom krystvärkarna så mycket man bara orkar. Det kan ta upp emot en timme eller mer för en förstagångsföderska att få ut bebisen genom slidan. För någon som har fött barn tidigare krävs det sällan mer än en halvtimme för att få ut bebisen, eftersom slidan redan är uttänjd sedan tidigare.
När bebisen väl har passerat slidöppningen går det oftast snabbt för resten av kroppen att följa med. Förutsatt att allt står rätt till med mamman och bebisen läggs bebisen på mammans bröst innan navelsträngen klipps.
Gör en förlossningsplan
Förberedelserna inför en förlossning ser naturligtvis olika ut för olika personer, och beror med all sannolikhet på graden av erfarenhet och kunskap. Att läsa på om olika smärtlindringsalternativ, om förlossningens olika faser och om olika sätt att förlösa på kan kännas både lugnande och skönt.
Även om det inte går att förutspå hur förlossningen kommer att arta sig kan det vara en bra idé att diskutera såväl farhågor som förväntningar och önskemål med någon. Många ser det som en fördel att göra upp en förlossningsplan tillsammans med någon. Denna någon kan vara en partner, vän, granne eller kollega; det bästa är om den personen planerar att närvara vid förlossningen.
Skriva ett förlossningsbrev
Det är mycket som rör sig i huvudet inför en förlossning, både för den som ska föda och för den som ska vara med. Att skriva ner eventuella frågor, farhågor och önskemål i ett så kallat förlossningsbrev kan underlätta både för de blivande föräldrarna och för vårdpersonalen. Brevet blir en förberedelse inför och en vägledare under förlossningen.
Känner man oro inför förlossningen kan man med fördel börja med brevet i ett tidigt skede. För andra kan det räcka med att skriva några rader några veckor eller dagar innan det är dags att åka in.
Exempel på innehåll
– Namn och personnummer på den blivande mamman
– En kort beskrivning av eventuella orosmoment
– Tydliga önskemål när det gäller smärtlindring
– Önskemål om olika ställningar man kan tänka sig att prova
– På vilket sätt man vill bli stöttad
Det finns det inga rätt eller fel när det gäller den egna förlossningsplanen som är högst individuell och bör ses som en hjälp av alla inblandade. Visa brevet för personalen så tidigt som möjligt för att ge dem så bra förutsättningar som möjligt. De har mycket omkring sig och behöver få tid både för att läsa brevet och för att förbereda eventuell smärtlindring och liknande.
För personer som har upplevt en förlossning tidigare kan det finnas negativa erfarenheter, känslor och upplevelser som påverkar situationen. Det kan gälla både den som ska föda och den person som är med vid förlossningen. I det fallet är det extra viktigt att prata med all personal (barnmorskor och gärna även barnläkare) som kommer att vara involverade i förlossningsarbetet. Kom ihåg att de är professionella människor som är vana vid det mesta. Dessutom har de tystnadsplikt.
När bör jag åka in?
Under förlossningens första fas, även kallad latensfasen, är det vanligt att man är hemma fram tills dess att värkarna intensifieras såpass mycket att man behöver professionell hjälp. Men hur ska man veta när det är dags att åka in?
I ett förlossningsarbete är det viktigt att lyssna på och följa den som ska föda. Självklart är medföljande person också viktig, inte minst som stöttepelare, men också som blivande förälder eller nära anhörig/vän.
Det går alltid att ringa till den förlossningsavdelning man önskar föda på. Att kunna prata med en erfaren barnmorska som lyssnar och rådgör utifrån det aktuella läget kan vara avgörande i detta skede. Barnmorskan kan avgöra om det är dags att åka in till förlossningsavdelningen eller om det är bättre att stanna hemma lite till; råd man bör lyssna på och följa även om det känns oroligt och svårt.
Några saker som kan bli avgörande är
1. Värkarnas längd
När värkarna tilltar i såväl styrka som längd kan det vara ett tecken på att det är dags att åka in till förlossningsavdelningen. För att veta mer säkert bör värkarna varar upp emot 1 minut eller längre och man bör känna tydligt när de börjar och slutar.
2. Vattenavgång
Vid så kallad vattenavgång görs oftast en kontroll på sjukhuset oavsett om värkarbetet har kommit igång eller inte. Ser allt bra ut blir man oftast hemskickad i väntan på att värkarna ska komma igång. Har de däremot satt igång med full kraft får man räkna med att stanna kvar. Om värkarna inte kommer igång inom två-tre dagar efter att vattnet har gått kan det bli aktuellt med igångsättning.
3. Tidigare förlossning
Är det tredje eller fjärde förlossningen bör man vara redo att åka in tidigt till sjukhuset. Det är också en god idé att vara ute i god tid om sjukhuset ligger långt bort.
Hormoner och efterdyningar
Så snart bebisen är född börjar kroppen att anpassa sig till ett tillstånd av icke-graviditet. I det här skedet påverkas kroppen av hormoner såväl fysiskt som känslomässigt. Många känner sig både omtumlande och mörbultade.
Att uppleva svullnad och spänningar i såväl bröst som underliv är inget ovanligt. Det är inte heller ovanligt att känna sig nedstämd och ledsen, vilket vanligtvis går över inom loppet av några dagar. Skulle nedstämdheten hålla i sig kan det vara ett tecken på en så kallad förlossningsdepression och man bör då kontakta läkare.
Vanliga besvär
Under de första månaderna efter förlossningen är det vanligt att uppleva en del besvär. En del besvär får följder som kräver behandling, medan andra är av något lindrigare karaktär. Oavsett vilket är upplevelsen individuell och känslan något som bör respekteras.
Efter en förlossning undersöks slidan (med bedövning om så önskas) och eventuella bristningar som sys ihop. Ett annat ofrånkomligt besvär är de blödningar som orsakas av sår efter moderkakan. Något som leder till så kallat avslag och som generellt sett varat i mellan 6 – 8 veckor.
Det är även vanligt att det bildas sår i slidan under själva förlossningen. Dessa behöver tid för att läka och kan ge upphov till både svullnad och känslor av obehag efter förlossningen.
Problem med amning
Amning kräver tålamod och träning, både från den som ammar och från den som ska ammas. Det är inte alls ovanligt att få problem med amningen, i synnerhet vid hemkomst då allting är nytt och omtumlande. Hur dessa problem upplevs, bemöts och tacklas är olika, men precis som med allt annat som rör barnafödande behöver den individuella upplevelsen tas på allvar.
Amningsproblem kan ha olika orsaker och därför är det viktigt att utesluta vissa saker. Som mjölkstockning till exempel. Om brösten känns ömma och ”knöliga” kan det vara ett tecken på mjölkstockning, vilket orsakas av tilltäppta mjölkgångar.
Mjölkstockning
Besvären kommer vanligtvis plötsligt och i kombination med allmän sjukdomskänsla. Det är inte ovanligt att få feber och sårbildning på bröstvårtorna (om bebisen inte får ett ordentligt tag).
Förebyggande åtgärder
Det bästa är att hålla brösten så varma som möjligt. Det kan till exempel hjälpa att ta en riktigt varm dusch före amning, eller att värma en vetekudde som man lägger över bröstet en stund innan. Man kan även prova att amma oftare än normalt, samt att försiktigt massera brösten.
Om inget av ovanstående hjälper, eller om man upplever andra sorters amningsproblem, bör barnavårdscentral eller amningsmottagning kontaktas.
Hemkommen – vad händer nu?
Det beror lite på hur förlossningen har fortlöpt samt hur de nyblivna föräldrarna och bebisen/bebisarna mår.
Bebisar som fötts inom beräknad tidsram kan vanligtvis följa med hem efter några dagar. Den första kontakten med Barnavårdscentralen (BVC) sker vanligtvis genom ett hembesök av en BVC-sköterska.
Prematura bebisar, det vill säga för tidigt födda bebisar, får sällan lämna sjukhuset direkt efter förlossningen. Väl hemma är det hembesök som gäller, vilket främst beror på en ökad infektionsrisk.
Hälsoundersökning och vaccination
I Sverige följs alla nyfödda barn upp genom regelbundna hälsoundersökningar och vaccinationer. Det är något som sker från det att bebisen är nyfödd tills dess att barnet ska börja i förskoleklass. Som vårdnadshavare erbjuds man råd och stöd när det gäller barnets utveckling och hälsa under hela den här perioden.
Första kontakten med BVC initieras vanligtvis av en sköterska som först ringer för att höra hur allting går. I samband med samtalet bokas ett första hembesök in, något som vanligtvis äger rum cirka 1 – 2 veckor efter hemkomst.
Vid första besöket går man igenom saker som rör bebisens utveckling och hälsa. Dessutom finns det möjlighet för vårdnadshavarna att ge uttryck för behov och önskemål när det gäller stöd och hjälp.
Bebeisen mäts och vägs, samtidigt som navel, huvud, ögon, hud och mun undersöks. I vissa fall kan sköterskan även se på när barnet ammas.
Efter 2 – 8 veckor
Möten sker på BVC varannan vecka alternativt efter behov. Sköterskan följer barnets utveckling och tidigare samtal följs upp. I samband med fyraveckorsbesöket närvarar även barnläkare för att diskutera saker som sömn- och levnadsvanor, barnsäkerhet samt eventuella behov och frågor som uppkommit efter vägen.
Barnets utveckling
I kontakten med den lokala Barnavårdscentralen (BVC) avhandlas viktiga saker som sömn- och matvanor, kontakten mellan barnet och föräldern/föräldrarna, hur tröstandet kan se ut, vad barnet uppfattar som roligt och hur hemmet kan barnsäkras.
Vidare följs såväl utveckling som hälsa upp noggrant, då bland annat barnets tänder, öron och ögon kontrolleras. Även de vuxnas levnadsvanor diskuteras.
Barnläkaren undersöker bland annat
– hur barnet rör sig
– hur huvudet och huden känns
– hur munnen och ögonen ser ut
– hur hjärtat och lungorna låter
– hur magen känns
– hur könsorganet set ut och utvecklas
– hur ryggen, armarna och benen känns
– hur mycket barnet väger och har vuxit på längden
– hur balansen är
– hur basfärgerna uppfattas
– hur synen utvecklas
I samband med synundersökning får barnet titta på en tavla med fyra olika bokstäver, ibland även figurer. Sköterskan pekar på en bokstav, varpå barnet ombeds peka på samma bokstav på en egen tavla.
Vaccinationer
När barnet har fyllt 1 år är det dags för vaccinationer. Vid ökad risk för smitta på grund av allvarlig eller kronisk sjukdom kan barnet erbjudas fler vaccinationer utan kostnad. Något som personalen på BVC har mer information om.
Den första vaccinationen innehåller skydd mot
– difteri
– stelkramp
– kikhosta
– polio
– Hib
– hepatit B
Observera att vaccin för ovanstående ges vid ett tillfälle och genom en enda spruta.
Har du behov av att komma i kontakt med oss?
Fyll i kontaktformuläret så återkommer vi snarast möjligt.