Blivande föräldrar tenderar att fokusera mycket på förberedelserna inför själva förlossningen. Det kan handla om allt från att köpa barnvagn och gå en profylaxkurs till att läsa böcker och skriva listor med namnförslag.

Själva förlossningen kan upplevas som abstrakt och därmed svår att förbereda sig inför. Att läsa på om förlossningens olika skeden kan kännas både skönt och lugnande, inte minst för den som oroar sig inför den stora händelsen.

Förlossningsfaserna

Under förlossningen går man igenom fyra olika faser: latensfasen, öppningsfasen, utdrivningsfasen och efterbördsfasen.

Latensfasen

Under första fasen börjar kroppen ställa in sig på och förbereda sig för den mer aktiva öppningsfasen. Det är relativt vanligt att latensfasen pågår under många timmar; i vissa fall så länge som ett dygn eller mer.

Vanligtvis börjar förlossningen med värkar. De brukar starta lite oregelbundet och försiktigt, för att efter hand bli mer regelbundna och kraftiga. Det är viktigt att försöka hålla sig lugn och att samla så mycket kraft som möjligt i det här skedet. Vid behov kan smärtstillande i form av paracetamol lindra något, liksom massage och värme.

Under latensfasen bör man ta kontakt med förlossningsavdelningen som då kan börja med sina förberedelser. Blir den här fasen utdragen kan du bli ombedd att komma till avdelningen för att få smärtlindring inför nästa fas.

Öppningsfasen

Det här är fasen då livmodertappen ska öppna sig för att ge plats åt bebisen. Under öppningsskedet känns värkarna generellt sett både kraftigare och längre, vilket kan vara ett tecken på att det är dags att åka till sjukhuset. Känns det osäkert bör man ringa in för att rådfråga först.

För en förstagångsföderska tar öppningfasen oftast längre tid än för någon som har fött barn tidigare. När livmodertappen väl har öppnat sig är det dags för bebisen att börja sin ”resa”. Ett skede som brukar upplevas som extra jobbigt är då bebisens huvud passerar det som kallas för spinae. Det är en trång passage i höjd med bäckenet som vid tryck kan orsaka kraftigt illamående och kräkningar.

När barnen har tagit sig förbi passagen krävs det ytterligare värkar för att komma vidare till nästa fas.

Utdrivningsfasen

I det här skedet har bebisen kommit långt ner i bäckenet, vilket betyder att det är dags att få ut bebisen genom slidöppningen. Väl inne i det slutgiltiga momentet kan det kännas som att man behöver krysta, en del så starkt att de känner sig bajsnödiga.

Tvärtemot vad känslan säger är det viktigt att inte krysta i det här läget. Istället ska man anda sig igenom krystvärkarna så mycket man bara orkar. Det kan ta upp emot en timme eller mer för en förstagångsföderska att få ut bebisen genom slidan. För någon som har fött barn tidigare krävs det sällan mer än en halvtimme för att få ut bebisen, eftersom slidan redan är uttänjd sedan tidigare.

När bebisen väl har passerat slidöppningen går det oftast snabbt för resten av kroppen att följa med. Förutsatt att allt står rätt till med mamman och bebisen läggs bebisen på mammans bröst innan navelsträngen klipps.